Det var sommar och solen sken,
där jag sprang runt på gräset med mina knubbiga ben.
Nyckelpigekeps och en hemsydd kjol,
upp i luften och ner i min djungelpool.
Verkligheten försvann och jag föll in i fantasin,
plötsligt blev jag en vattenkanin

Glassbilens välkända klang,
fick fart på mig och jag sprang,
trollerimix i stora lass,
åh vad gott det var med glass.
Klibbig och kladdig redo för nytt stoj,
mot maskeradlådan, vips, en prinsessa på en hoj.

Cykeln förvandlades till en ståtlig häst,
Brunte var den jag älskade mest.
På färden jag rullar,
 till mormor och nybakade bullar.

Ute i skogen och campar,
fullt av farliga rödvita svampar.
Jag smultron i stället plockar,
mina syskon jag sedan lockar.
Ett getingstick tar mig till akuten,
taggen satt som gjuten.

Växte upp och fantasin var som bortblåst,
rymde hemifrån och blev utelåst.
Förlåten jag blev,
Förstod vilket snesteg jag klev.
Sitter nu här ett tag,
och minns min älskade sommardag.


Jag och Sofie är bäst helt enkelt