Införskaffade mig stans snyggaste jeansjacka idag. Levi's och femhundra spänn. Som hittat. Avig maria, nu är jag glad!!

God afton mina lärjungar. Efter mitt förstapris av det som framgår i föregående stycke brassade jag och Sanna in till Gränby. Gick loss som satan i pysselbutiken och köpte asfyndiga, jag repeterar asfyndiga, presenter till diverse studenter. Klockan slog 16.00 och det innebar att jag skulle träffa jobbkompisarna. Skulle nämligen springa blodomloppet. Men tur som man har hamnade jag i fel startklunga och det tog ett jäkla bra tag innan jag kommit om "lunka/gå"-gruppen. Suck. Jaja, maten efter var jäkligt god och nu ligger jag i min säng som en utslagen gnu. Gud vad jag babblar på, nu får det väl för fa'an räcka. Hej på er.

Strosar fortfarande omkring i nattskjortan här hemma. Torkar fönster och tvättar kläder och gör lite allmänt småplock. Därför utser jag mig nu till Familymember of the week. Känns alltid bra när jag får bestämma vinnaren. Jamen grattis då Sara! Tack och bug och bock.

Om jag skulle befinna mig i era stövlar så skulle jag också bli oerhört imponerad över min otroliga talang i form av fotografering av diverse shoppingsaker. Är så nöjd och ger mig själv en klapp på axeln. Typ.

Idag är jag trött. Supertrött. Men bara för att jag är jag så ska jag visa ett av alla de asläckra plaggen jag inkasserade under helgen. Egentligen är det klarblått men eftersom jag har fått en liten grej på att redigera alla bilder direkt i mobilen, så blir ju bilderna oftast inte som i verkligheten. Men ja, varsågod då allesammans.

Kom hem idag från bästaste Paris. Spelade match på en gång och det var så varmt och jag var så djävulskt trött efter att jag tänkte krypa till omklädningsrummet. Jag skojar inte. Krypa. Mina ben var helt döda och vägrade att återuppstå. Jobbigt. Resorb, ipren och nässpray och nu kan man väl klassas som människa igen. Hej och godnatt!

- Farmor, vad sägs om en kopp kaffe?
- Kaffe? Vi kan väl ta en drink!

Ca femtusen points enligt Viktväktarna. MEN DET SKITER JAG I FÖR JAG ÄR PÅ SEMESTER!!

Jo, vi har det väldigt bra här borta. Går gata upp och gata ner, beskådar diverse sevärdheter, suktar efter en kall öl var och varannan minut och såklart kikas det runt i affärer. Så som det borde vara när man är i Paris helt enkelt. Hej och hopp!

Befinner mig i skrivande stund i Paris med farmor. Efter en hel dags svettning och förjävligt många trappor har vi ändå lyckats se Moulin Rouge och Sacré Coeur. Och hunnit med lite shopping såklart. Gick loss på detta halsband som var så snyggt att jag nästan dog. Men bara nästan. Och jag vet att min hand ser ut som något jäkla sneknull katten släpat in, men det är sånt som ni får leva med helt enkelt. Hejdå kompisar. Hoppas ni lever livet lika gött som jag.

Denna dag har ägnats åt att hjälpa till hemma hos farmor och farfar med diverse vardagssysslor. Har även agerat bankman, reseplanerare samt doktor. Konstaterade att farmor lider av resfeber. Jo, det är sant. Hon och jag åker ju till Paris på torsdag men inte behöver hon oroa sig för det. Det kommer att gå galant. Men varför måste gubben i "gol-salami"-reklamen oja så fult när tanten lyfter bort locket? Varför är jag alltid mer täppt i den vänstra näsborren än den högra och Varför med stort V är det bara två avsnitt kvar av kanske världens bästa tv-serie? För all framtid. Jag pratar ju förstås om mitt älskade, underbaraste och finaste Desperate Housewives. Ibland är livet bara för svårt.

De senaste dagarna har jag nog gjort allt annat än tagit det lugnt. Jag har gått på årets första och sista (tack gode gud) studentskiva, ägnat några timmar åt bakispannknack, kollat fotboll, tränat fotboll, spelat fotboll, sprungit i trappor i Sävja, ätit alldeles för mycket av livets goda, diskuterat rabarber, sushilunchat, inhandlat diverse bra-att-ha-saker samt presenter, sovit på tok för lite, grillat hemma hos Sanna, druckit alkohol och sist men inte minst har jag varit ute på vildsvinsjakt. Ja inte för att skjuta de asen utan bara titta lite på dem. Trevligt sällskap gör ju att livet faktiskt har sina goda stunder. Hej!

Igår hände det något förträffligt oväntat inne på McDonald's vid fyra mackarna. Allt börjar med att jag och Sanna slår oss ner vid ett bord. Ska vi säga fyrakommafem meter från kassan? (Gustav tog bordet med hans lite coolare, lite snyggare vänner) Herman ställer sig i den knappa milen långa kön för att beställa lite käk. Mitt i allt skriker någon något och helt plötsligt är det ett femtiotal personer som börjar hoppa på och puckla på varandra i kassakön. Slagsmålsklungan flyttas i ett snabbt ryck fem meter ifrån kassan och helt plötsligt står Herman först. Lyckan i hans ögon när han vänder sig om för att möta våra blickar är oslagbar och segergesten han drar sen är något utöver det vanliga. Magnifikt helt enkelt. På två röda har Herman lyckats beställa mat och går sedan med stolta steg till vårt bord men bricka fylld av cheesburgare. Han har köpt på sig 17 stycken. Ja, jag sa 17 stycken cheesburgare.

Är ledig idag, eller snarare: jag fick inte jobba, så håller på att städa huset. Går loss med golvmoppen och sjunger utav bara fan med i Bohemian Rhapsody och Qhiquitita och Save up all your tears och alla andra fantastiskt bra låtar som gjorts genom tiderna.

Bild från i fredags på Gary's.

Jag måste bara få berätta om mina helt fantastiska och underbara vänner som alltid är vid min sida, i vått och tort, i sol eller regn, i nyktert eller i onyktert tillstånd. Med er kan jag skratta åt vad som helst och med er har jag alltid roligt. Ni är äkta vänner, helt enkelt. Jag har frågat mig själv så många gånger vad jag har gjort för något gott för att förtjäna er sjuka, men dock så vackra, själar? För det är bara med er jag kan prata om bajs i flera timmar, det är bara med er jag kan ta en spontantripp till Öregrund med en bag in box, och det är bara med er jag vågar dansa fult på dansgolvet utan att skämmas. Ni är strösockret på bullen, ni är korven i min korvgryta och ni är en hel platta öl plus pant. Ni är bron på ett sjuhelvetes stormande hav, ni är alla låtar i min bästa spellista på mobilen och ni är alla asfyndiga skämt i filmen Yrrol. Det är nästan så att man smäller av. Tack för att ni finns!

När jag satt en dag och läste min tidning så fick jag mig en liten tankeställare när jag läste ett reportage om tjejtyper du alltför ofta ser på film, men som du aldrig kommer att träffa i verkligheten. Ni vet den här lite "fula" tjejen som spelas av en i verkligheten jättesnygg skådis och självklart bär hon glasögon i första halvan av filmen. Det är väl ett måste om man är just "ful"? När det kommer till det momentet där hon tar av sig brillorna (hon får gärna gå nerför en trappa där killen hon gillar står och väntar) hamnar alla män i ett slags chocktillstånd och frågor som "nämen va, är det verkligen du?" slinter ur deras munnar. Utseendefixerade eller? Själv har jag också haft glasögon i typ hela mitt liv, och okej det är skillnad på film och verklighet, men när jag minsann tog av mig dem såg jag inte en enda jäkel som sprang fram till mig på skolgården och frågade vart jag hade varit i deras liv. Bara en liten tanke liksom.

Igår skippade jag fotbollsträningen för att istället plocka fram min ringrostiga stämma då vi övade inför Therese bröllop. Med vi menar jag då alltså morsan, jag, Örjan och kören Lingonben. Hade med mig harpan också och det var sjukt kul måste jag medge. Ville nästan krama om alla i slutet för att jag var så glad. Musik ska byggas utav glädje och ja, resten kan ni!

Sitter och beställer lite framkallning av bilder från Asien och Australien. Kom ju på den briljanta idén att jag skulle göra en snygg och rolig scrapbook. Dock blev inte idén så himla briljant när jag efter en timmes rensning fortfarande hade 400 bilder kvar jag ville benämna som favoriter. Så det får bli ett vanligt och hederligt fotoalbum, möjligtvis två. En sån där med plastfickor. Må hände att jag köper en svart där jag eventuellt klistrar på en och annan rosett på framsidan. Bara för syns skull.

Ikväll efter att jag lirat lite boll med Joppe och Alle så tog jag mig ett bad. Fyfan säger jag. Jag hade föreställt mig hur skönt det skulle vara, hade fixat till det med massa skum och allt. Men icke. Tröttnade efter femton sekunder. På ett ungefär. Alltså är bad lika med ingenting för mig helt enkelt. Hej på er!

Jag och mina linser har då haft många miserabla öden tillsammans genom åren. Jag har slarvat bort dem, supit bort dem, råkat kasta nya par och sparat gamla. Jag har vaknat upp med linserna i, slarvat bort ena ögats lins, gått en hel dag i tron om att de var på sin plats ( vilket de ju förstås inte var. Märkte det först på kvällen när jag skulle "ta ur" dem), glömt bort vart jag lagt dem och så vidare och så vidare. Nu har det hänt igen. I morse när jag skulle sätta i linserna låg inte den högra linsen av någon märklig anledning i sin lilla ask. Jag grävde runt men den var spårlöst försvunnen. Jaja, skitsamma. Öppna en ny stycke högerlinsförpackning och sen var det inte mer med det. Senare på kvällen när jag skulle ta ur linserna ser jag något konstigt och litet på linsvätskeflaskan. Vad kan det vara då? Jo jag sa, vad kan DET vara då?

En idisslande herman, fem mått för starkt kaffe, age of empire, svenskar på billboard-toppen, fotboll, ost & kex, tony hawk, medsjungande i låtar som ledde till skrattkramp på golvet, the sims, öl, "ring mig kanske", riksbögar och ännu mer skrattkramp. Ja, det är precis det som min lördagsafton har innehållit. En kväll helt i min smak so to speak. Kan ju inget annat än dra på mungipan.

I morse vaknade jag onödigt tidigt, tog en lång frukost, brummade iväg till morsan & ove för att få foten tejpad (damn you hästskit!) innan det bar av till matchdags inne i stan. Vi vann med 3-2, tummen upp jajamän! Vidare med mina vapendragare till Max innan jag frös ihjäl när vi tittade på gusk-någotlagjagintekommerihågnamnetpå. Nu sitter jag i bilen hemma på gården. Utlåst är jag också. Typiskt.

Ja, då var årets valborgsfirande över för denna gång. Min gårdag bestod utav jobb och grillning hos Gustav. Och en och annan öl då förstås. Har sagt det förut men jag säger det igen. Han är nog världens bästa festfixare. När man som minst anar det (men när man nog som mest behöver det) då står Gustav med en färdig tacopaj i ugnen och korv med bröd på spisen. Våldsamt trevligt! Eller så är han bara supersmart och fixar detta för att ingen kylskåpsrensning ska ske. Den karamellen kan man ju suga på ett tag... Aja, och efter att ha gnuggat mig i ögonen märkte jag nu att mina linser fortfarande sitter i. Jag som skulle sova. Fan.