Hej på er grisiga sagor och sagogrisar. Haft en hysterisk helg. Kan man väl säga. I fredags åkte jag ut till mor min för att hjälpa na' med torpet. Städa, tvätta, feja. Gjorde rent badrumsgovlet med en diskborste. Ni hör ju. Hysteriskt. Lördagen fortsatte med lite hejande på släkten, man får väl passa på när man ändå är ute i Skuttis. Fick världens finaste pärlplatteunderlägg (fult ord by the way) av Alleballe som han hade görit alldeles själv. Ååh gulle! Hem med bussen och när jag ska gå in på min gård får jag se något ytterst oväntat. En tant i rullstol. Nu tänker ju ni att "Vaddå en tant i rullstol? Det är ju inte så himla overwhelming!" men ni förstår att hon hade varken jacka eller väska med sig, utan var bara iklädd en tunn tröja och ett par brallor samt tofflor. Som den trevliga och väluppfostrade människa jag är gick jag fram och frågade vart hon skulle. Svar: Jag ska till sammariten. På gudstjänst. Fråga: Men du har ju ingen jacka. Är det inte kallt? Svar: Jo. Fråga: Ska du inte gå hem istället? Svar: Jo. Fråga: Vill du att jag ska följa med dig till dörren? Svar: Ja tack gärna.

Sen kallpratade vi lite och jag märkte ju att alla hästar inte riktigt var hemma och när vi hade rullat några meter kommer det fyra människor springandes och vevar med armarna. "Där är hon, vi ser henne!!". Jag kände mig som en riktig vardagshjälte men när en av männen kom fram till mig sa han bara "Jasså det var du som hade henne?". Så tog han över och gick iväg med tanten. Vänta vänta vänta. VA?! Trodde fanskapet att jag gått och tagit en kärring i rullstol, kört runt henne på gården några varv för att sen lämna tillbaka henne bara för att det var kul? Jag hade åtminstone väntat mig ett "Tack" och en klapp på axeln. Men icke. Blev helt paff. Där fick man för att man för en gångs skull var lite omtänksam.

 

Hej på er gullepluttar och pluttgullare. Var helt emsam igår kväll och det resulterade i att jag exprimenterade med hårfärgen. Det har minst sagt blivit en upprepande syssla förstår ni i mitt liv de dagar jag har tråkigt. Så eeh ja, jag gjorde mig ett försök att bli lite ljusare i skallen. Det blev typ en blandning mellan orange och brunt. Hm. Så till alla mina väner som tycker jag ser förjävlig ut i skallen: DET ÄR ERT FEL!!!! Hejdå.

 

Hej på er pattlisor och lispattar. Slut som artist efter denna vecka och därför unnade jag mig själv lite sushi till middag. Gott. Välte ner i soffan när jag kom hem och här har jag legat hela kvällen. Förrutom de gångerna jag antingen gått till köket eller toan. Hehe. Och medan "10 orsaker att hata dig" (fan vad snygg Heath Ledger är. Dreggeeeeel.) rullat i bakgrunden har jag även hunnit med att städa, diska och betala räkningar. Uäck. Löjligt många vuxenstämplar jag samlat på mig på bara några timmar. Annars då? Jorå, har fortfarande ont efter spinningen och är lika rund och go' som vanligt.

Hej på er kattkissare och kissekatter. Sitter här med kli (från tatueringen) och drömmer om alla mina mobilskal jag klickade hem igår. Vet ni hur många det blev? VET ni HUR många det BLEV? Sex stycken. Detta är inget skämt. Vilken frisk och normal människa beställer hem sex stycken mobilskal? Antagligen en ofrisk och onormal människa med överdriven beslutsångest som inte kan kontrollera sig själv. Ja, det där var väl jag i ett nötskal. Drömmer också om den feta All inclusive-resan jag förhoppningsvis ska göra i sommar med mina finfina vänner. Ååååh sommar.

Värme.

Öl.

Fan vad gott med öl.

Hej på er musarmar och armmusar. Höll på att bli dödad här om dagen. Jo, det är sant. Av en jävla hund. Och en sak ska ni alla ha klart för er, jag hatar två saker mest av allt här i livet. Det ena är när kaffet är slut, VISST?! Hur jobbigt som helst. Och den andra är hundägare. Alltså inte hundarna, inte deras fel att de uppfostrats till sjuka martyrer som bara vill skrämma skiten ur en, utan dessa så kallade ägarna som inte alls har något vett i huvudet. Dessa hatar jag. Skulle gå in på ett ställe med post här om dagen, öppnar dörren, och vad ser jag. Vad ser jag? En fetinghungrig schäfer som ligger på mattan framför mig. Den reser sig hastigt när jag kommer in, lugn och fin, lugn och fin. Jag hör ett glatt "Hej" från andra rummet. Hunden skäller, jag hoppar till, sväljer lite nervöst, smyger mig försiktigt fram till lådan, hunden skäller igen, jag väntar på att en räddare i nöden (alltså hundägaren) ska komma och brotta ner hunden och skrika "spring för livet". Men nej. Hunden går fram mot mig, jag trycks upp mot väggen och jag bara känner hur den vill äta upp mina små feta ben. "Går det bra med hunden där inne?" hör jag ägaren skrika. "DET GÅR FINT!! BARA ATT JAG ÄR LIVRÄDD OCH HAR HELA KALSONGERNA FULLA MET SKIT MEN ANNARS ÄR DET BRA!!!!!" Så jag fick spela mitt sista kort. Drog fram hagelbössan och sköt ner byrackan.

Jag är inte sjuk i huvudet utan bara väldigt väldigt trött. Hej då på er. Och nej, jag sköt inte hunden. Just so we're clear.

Hej på er partypoopers och poopparties. Nytt år, nya möjligheter. Och nyårslöften. Vad fan är det bra för? Man sitter i ren desperation och säger att nästa år ska jag göra si, jag ska inte göra så, men sen faller allt pladask på en gång. Man bygger upp en fasad av en fejkad verklighet och när man inser att den inte är annat än ett stort jävla skämt gör det mer ont än man kunnat ana. Med detta sagt inleder jag det nya året som både ensam och mullig. Kanske kommer jag vara det genom hela tvåtusentretton också, kanske inte. Jag tänker inte lova mig själv att se ut som en fotomodell första dagen på stranden och jag tänker definitivt inte hoppas på en stormande kärlekshistoria när vårens små tecken börjar ploppa upp. Händer det så händer det och tvärtom. Jag tänker inte se de signalerna som inte finns och jag tänker inte läsa mellan raderna där det inte existerar något. Jag tänker inte ha några förhoppningar på det nya året och jag tänker inte låta mig luras. Jag ska bara vara jävligt glad och skratta med mina fantastiska vänner. Med detta sagt kan ju allt bara bli bättre. Eller hur?

 

Hej på er linslusar och lusiga linser. Var så äckligt nöjd att det var fredag i morse tills jag insåg att vi jobbar imorgon med. Skjut mig. Eller nej, det vore ju dumt. Men känner att jag får vara lite extra gnällig med tanke på att man börjat sju varje dag den här veckan och slagit igen vid artontiden. Men höjdpunkten of the day var när jag blev skjutsad hem ända in till porten plus att jag fick med mig en platta bärs. 5,9or. 150 spänn. VÄRT!!! Sen är jag både arg och glad med tanke på att jag internetshoppar som en galnig. Borde verkligen skaffa fler vänner. Någon som vill leka?

 

 

Hej på er kattdamer och damkatter. Mitt liv består just nu av mitt tomt ekande kylskåp, nässpray i onödiga mängder, kartor av alvedon, bisolvon och såklart värdelös TV. Somnade kl 19 igår och vaknade kl 9 i morse. Diagnos: fortfarande sjuk. Stackars stackars mig.

 

Hej på er sjusovare och sovsjuor. Måste bara få yttra mig om gårdagens avsnitt av Bonde söker fru. Har sagt det förrut men jag säger det igen, det är ju verkligen TV när det är som bäst. Och PINSAMMAST!!! Det var ju en bonde som friade till sin bondjänta i programmet, samtidigt som hon Linda var med. Bondjäntan sa ja och det blev ett jäkla hångel. Tror ni inte Linda sitter där och "men gud vad fint", "nu blir jag alldeles rörd", "åååh nej nu börjar jag gråta". Allt för att få uppmärksamhet från det precis nyförlovade paret. Höll på att dö av garv. Så satt hon där och knäppte händerna, la huvudet på sne och fällde en tår. "ÅÅÅÅH VAD GULLIGA NI ÄR!!!!". En viss irritation nu. Tillslut kände väl paret att de hade make out-at klart och de satte sig på sin plats på stubben intill hästhagen igen. Hahaha jag dör. Why god whyyyyyy?

 

Hej på er pepparkakor och kakpepprare. Har hunnit med en visit till Dublin, blivit kär i en banjospelare, ätit sushi, sjungit med Lingonben, funderat på om man ska go back to blond again, shoppat som en galning, dumförklarat mig på både Telia, Telenor och Claes Ohlsons, druckit öl och massa annat som förgyller livet. Sen har jag även åkt på en jävla förkylning men vad gör det om hundra år? So long fuckers

 

Hej på er pussgurkor och gurkpussare! Befinner mig i en avslappnande position i soffan (mer likt än skjuten gnu) och är helt slut. Både i hjärnan och i kroppen. Slog till med ett träningspass efter jobbet och måste bara berätta att jag har ryckningar i arslet nu. Haha, alltså inte i själva hålet utan i rumpmuskeln. Trodde tydligen att jag klarade av mer utfallssteg än jag gjorde? Jag vet, jag är störd. Varför berättar jag ens det här? Är inte ensam och övergiven i min tysta lägenhet nej nej. Tur att det är fredag imorgon och då ska jag leka med Ellen. Hurra!

Hej på er korvgubbar och gubbkorvar. Ville egentligen bara skriva att jag har införskaffat mig ett gymkort idag. Jorrå satte. Vet inte varför men känner mig alltid så dum när jag tränar med folk runt omkring en. Man känner sig så jäkla obekväm. Och som den tävlingsmänniska jag är så kollar jag alltid hur mycket alla andra springer/lyfter/böjer/you get it. Kanske tar ett tag innan man blir lite varm i rocken och skiter fullständigt i mupparna runt omkring en som är där av precis samma anledning som du. Att få träna ifred. Halleluja och praise the lord! AMEN!

Mehehehehe, då var den beställd! Kärlek tror jag.

Ja, här ser ni resultatet av min vecka. Ojdå...

Har idag, den 17 oktober 2012 blivit officiell lägenhetshyrare. Jojomensan. Förstahandskontrakt på Bäverns gränd. Fattar ni? Fucking jävla Bäverns gränd!! Så himla sjukt. Och där ska jag bo. Krypavstånd från krogen liksom. Blev så himla glad att impulsköpte ett Jeffrey Campbell skor. Passar ju bra nu när man ska spara. Herre gud, måste ju köpa TV, dammsugare. Mikrovågsugn för bövelen. Gaah, nu är det dags för några frivolter på gräsmattan tror jag!!

 

När man är en postman som jag så är det flera "speciella" händelser som sker varje dag. Man kanske får hjälpa en mamma att hålla upp dörren när hon kommer med vagnen, leka detektiv (för ytterligare information skrolla nedåt), vara psykolog eftersom alla ska öppna upp sig för brevbäraren och så vidare och så vidare. Sen bara för att man har postkläder på sig så blir man automatiskt någon slags lekledare för barnen vars morsor sitter och röker på balkongen. "Ååååh nu kommer brevbäraren, spring till henne och följ med na' en bit!". Så på ett flertal ställen har man en drös med ungar som springer före en i trappen, trängs i hissen och påpekar "Glöm inte den lådan. Varför fick inte den någon post? Glöm inte den lådan. Ska den få post? Glöm inte den lådan." Så där roligt när man är stressad som en gris och hungrig som fan. Svettigt och jävligt är det också. Men det värsta skedde igår mån tro. Det var en unge som sprang bakom, framför, på sidan, ja nästa på postbilen när jag körde mellan de olika gårdarna. Som den lugna och sansade människa jag är steg jag ur bilen och tog fram min allra lenaste och mest pedagogiska röst jag hade. "Du får tyvärr inte springa runt bilen när jag kör. Vänta tills jag stannat så kan du komma sen". Bra Sara, lugnt och fint! Jag fick ett glatt "Okej" till svar men när jag sätter mig i bilen och börjar rulla springer ungen efter igen. Ut ur bilen, sansad, pedagogisk röst. "Du får inte springa bakom bilen när jag kör." Ett glatt "Okej" till svar. När jag för tredje gången börjar rulla, och ungjäveln fortfarande springer bakom tvärnitar jag. I min allra vildaste fantasi skriker jag åt ungen att "Vilket ord i meningen "du får inte springa bakom bilen när jag kör" är det du inte förstår?" fast egentligen ger jag bara en mördande blick och han springer och gömmer sig bakom en sten. Fjärde gången jag kör och ungfan fortfarande springer bakom kastar jag mig ut ur bilen och skriker "Men hur svårt ska det vara? Vilket jävla däck vill du ligga under om cirka fyra sekunder? Huh? Huh? Det högra eller vänstra?" Jag vet, så oerhört coolt. Sa ju förståss inte så utan sa bara med en allvarlig röst att han skulle gå bort. GÅ BORT FRÅN BILEN!!!! Då försvann han. Till huset före mig. Han ställde sig i hissen och när jag kom dit med post vars vikt kanske var hundra kilo och jag precis ska öppna hissdörren trycker han på en knapp och vips så åker hussen uppåt. Utan mig. Ungen ler. Jag får ett psykbryt. Fyfan för barn!

Gårdagens bravader bestod av Ottarscup (jag gjorde två mål. Två jävla mål. Måste nämna att jag haft en måltorka på sisådär tre år så ni borde förstå min lycka.) samt lagfest med kanske det bästa laget ever. Jag blev ju då för ovanlighetens skull pissfull och dagens pannknack är värre än vanligt. Och ingen mat som kan klassas som bakiskäk har vi hemma heller. Så min huskur fick bestå av Oboy, keso, nudlar och skinka. Ni hör ju, man får ju bara mer ont i skallen av den menyn.