Ja, som överskriften så härligt berättar så ska vi alldeles strax sätta oss på nattbussen mot Bangkok. Härligt va? Kambodja har i alla fall varit bäst. På alla håll och kanter. Men nu efter tre dagars partajande ska det bli rätt skönt att lämna Sihanouk Ville. Både för min lever och för min sömn. Har ju för bövelen varit här i trakterna i två veckors tid. Bartenderna känner igen en, försäljarna på stranden börjar se en som vänner och servitörerna vet redan vad  man vill ha på restaurangerna. Ja ni ser, Bangkok kommer oerhört lägligt må jag säga.

Idag har vi ännu ett födelsedagsbarn som jag skulle vilja gratulera. Barnet i fråga är min pappa. Vet inte riktigt om man kan kalla han barn längre när man i alla andra situationer klassas som vuxen. Men skitsamma, det här ska inte handla om hur man tolkar ord, utan det här ska vara ett gratulationsinlägg.

Jag vill bara säga att jag gärna skulle vara hemma nu och sjunga "Ja må han leva" med resten av familjen, ge dig fina presenter och framförallt en stor kram. Nu blir ju det lite svårt eftersom jag befinner mig rätt många mil ifrån alla er, men om två veckor blir det ändring på det. Antar att det är frid och fröjd nu hemma i Skuttunge, men snart så, då kommer kommandorskan hem.

Jag vill i alla fall tacka dig och berätta att i mina ögon så klassas du som världens bästa pappa. Vi har haft vara stunder, men även våra fighter. Envishet är väl något som du och jag har gemensamt. Ibland har jag lyckats "vunnit" dessa ibland timlånga krig, men jag måste säga att du är en värdig motståndare. Du ställer alltid upp och jag vet att du alltid vill göra det bästa. För allt och alla. Därför vill jag avsluta detta inlägg med att säga att du är en av mina idoler. På riktigt. Och du är en riktigt stark en!

Ett fyrfaldigt leve och hela den baletten! Hoppas du blir firad på bästa sätt och att många Ferrero rocher slinker ner i din mage idag. Grattis grattis och åter grattis!

Hej hopp! Befinner mig fortfarande i Kambodja, närmare bestämt i Sihanouk Ville. Har lekt Robinsson på en öde ö (sov i en bungalow och det enda man såg var strand, vatten, strand, vatten. Och lite strand. Och vatten.) och i morgon ska vi ut och dyka. Jag har ångest och tror att det ska komma hajar. Men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis. Fortsätt simma, fortsätt simma.

Så här långt har Kambodja bidragit med chockerande lycka vid Angkor Templena, galen belåtenhet ihopkokat med lite ångest på alla marknader, illamående och sorg vid Killing Fields och "S-21"-museumet, pirr i magen vid bambu-train-åkandet och såklart den nöjdaste känslan man kan ha när man ligger på en strand och bara steker. För bra för att vara sant helt enkelt!

Hallojsen! Befinner mig på Koh Tao nu och vädret är verkligen piss. På båten i morse gungade det så mycket att man var nära att dra på sig flytvästen för man trodde att hela båten skulle slå runt av alla vågor. Men men, som tur var kom vi fram hela och rena. Här ska vi väl i alla fall dyka och ha oss i vattnet i några dagar innan vi drar vidare mot Kambodja. Sen måste jag också yttra mig om att den här nyårsaftonen slår alla andra nyårsaftonar jag varit med om. På riktigt. Och nu snackar vi hästlängder! Hade så jäkla skoj och jag finner inga ord som kan förklara kvällen på bästa sätt. Det överlåter jag i stället till er att fundera ut. Och med det tackar jag för mig.