Idag har jag verkligen inte gjort någonting. Förutom att spela match. Men det gick ju inte som man ville så jag drar ett streck över de timmarna. Alltså har min aktivitetsnivå legat på noll hela dagen. Rätt skönt faktiskt. Att få andas lite. Nu ska jag fortsätta med min dagliga dos av absolut ingenting. Hej.

I stora drag har denna aprillördag erbjudit både fotboll, lite sol och trevligt sällskap. Och Jurassic Park. Samt ett sexminuters långt extramaterial av filmen Trassel. Det var bra. Oj vad det var bra. Skrattade konstant. Summan av kardemumman blir ju då att jag inte kan ge annat än ett plus för denna dag. Så ja, upp med tummen gott folk!

Jaha, ikväll då skulle man ut och roa sig men det höll på att gå käpp rätt åt helvete ska jag be att få tala om. Höll på att köra över ett rådjur och fyra (FYRA) älgar. Innan man ens hunnit ut till 272:an. Sen stötte jag på ännu ett rådjur, tre harar, en fladdermus samt en grävling. Må hända att denne var en katt, men nej, vi säger grävling. Tur var det väl ändå att man inte korsade en björns färdriktning. Eller ännu värre, ett vildsvins. Ja, jag säger då det. Huvva!

Om det är någon som missat detta otroligt viktiga datum så är det den 25e idag. Och vad betyder det? VAD betyder DET? Jo, löning. Pengar på kontot. PENGAR på, okej Sara, sluta nu. Man fattar. Du är glad. Det är den 25e och du har fått lön. Och? - Wow, shit tjurig?!

Okej jag vet. Jag är bara allmänt dryg idag. Borde gå och jävlas med någon. Hmm vart är Johan när man behöver honom?

I min otroligt händelserika och spännande vardag mitt liv just nu levererar har jag inget roligt att berätta annat att en liten flicka följde med mig runt idag bland trapporna i Sävja (Jäklarns lång du. Meningen alltså). Det roliga var att hon hade kissat på sig. Nej, det var inte roligt. Hon sa att jag var snabb i trapporna. Det däremot kan ju anses vara lite fyndigt.

En och annan öl på oleary's med några trevliga prickar, en fotbollsmatch, en tillställning hos Sanna med massa shots (ingen sambuka) och allt som hör därtill, pannkakor till frukost, ännu en match, filmtittande samt lite bläddrande på flera klädessidor. Det är ungefär det jag har hunnit med denna helg. Jo, ganska bra faktiskt!

Har spelat match idag. Det sket sig. Nu sitter jag och tjockandas vid matbordet efter att ha slängt i mig lite gårdagsrester i form av pizza. Gott. Om en timme kommer det lite folk hit innan vi drar oss ner mot Sanna. Jag vann förresten ostbågskampen mot Johan. Nu får mina gäster också lite snacks. Kvällen är räddad och segern är min!!

Jag är nog expert på att göra illa mig själv. Förutom mitt knä och min fot (hästskitsjoggingturen, huwwa) så har jag nu ont i mina lår, ljumskarna och armen. Tappade nyss mobilen på käften också. Fint. Kletade in mig i tigerbalsam av ren frustration, men sedär, det var dumt. Gick loss alldeles för hårt och det resulterade i att jag varit i en stillasittande position i över en timme. Omöjligt att röra en endaste liten del. Det brinner i mina ben. Känns det som. Nu har den så kallade lågan avtagit och mitt vindögda, ilskna ansiktsuttryck har även det mjuknat. Tur är väl det. Så vad har vi då lärt oss efter detta inlägg? Jo, använd inte tigerbalsam när du är förbannad och ta det ytterst varsamt i de nedre regionerna. Speciellt vid ljumskarna. Jag antar att jag inte behöver gå in mer på detaljer och därmed tackar jag för mig. Hej!

Jag drömmer om nya kläder, ett eget boende och ett annat jobb. Jag drömmer om utbildningar, nya vänskaper och oupptäckta känslor. Jag drömmer om resor. Jag drömmer om att leva livet men också ta tag i det liv jag lever. Jag vill fly gamla rutiner men de jag redan har gnagt fast mig i håller mig så hårt. Likt ett barn som vill gå in i en leksaksaffär. Hoppet är där och ju närmare affären man kommer, desto mer börjar det spridas en värmande glädje i hela kroppen. Ett ljus håller på att tändas. Precis utanför känner man en hand med ett bestämt grepp om ens axel. Den håller tillbaka. Hur man än kämpar och stretar emot dras man längre och längre bort. Från ytan ner mot botten. Bort från det roliga tills ljuset är alldeles släckt. Chansen är över. Leksaksaffären är bara ett minne blott. Kanske kommer min chans snart. Kanske kommer min leksaksaffär att dyka upp på min väg inom sinom tid. Och då ska jag banne mig ta mig in. Slita mig loss från den hårt hållna handen och gå med raka steg. Det är precis det jag drömmer om. Och det är precis det jag ska göra.

Efter en helg med laget så är man oerhört trött i skrattmusklerna och jag går som en sneknullad gris efter all träning. Har ont i varenda del. Verkligen jätteont. Nu är jag & Sanna på väg till mormor för att titta på hennes nya lägenhet och dricka en kopp kaffe. Och lära oss en och annan lärdom om karlar och skitiga pittar.

Oavsett hur lite kaffe jag har i koppen så lyckas jag alltid ta för mycket mjölk. Det måste vara nå fel. Signalerna som ska göra att jag slutar hälla går liksom inte fram. Hjulet snurrar men hamstern är död. Så att säga.

Så var det ju det här med att Linda var stensäker på att hon vägde 10 kilo mer än sin egentliga vikt. Jag höll på att dö av skratt när hon ställde sig på vågen för att ståtligt visa upp sina pannor. "Nämen vafaan!!!". Crazy woman!

Det kanske är sjukligt beteende när det första man gör på morgonen är att skriva ett inlägg om gårdagens match. Men jag bara måste. Vi hade ju match i Upplandscupen mot Östervåla. De lirar trean, vi i fyran. OCH VI VANN!! Med 3-2. Så jävla skönt och som tur var bröts inga ben den här gången. Möjligtvis ett å annat knä. Hej!

Och jag är så jävla nöjd över min asterix- och obelixbild att jag bara måste lägga upp den här. Mwah! Skåda detta konstverk!!!

Ibland när jag tittar runt på andra bloggar (även facebook är en stor källa) så får jag så mycket funderingar. Senaste var ju det här med dresscode samt fjortisbilder. Nu har det hänt igen. Sara har tänkt. Jo, när man tränar så vill man ju att ens omgivning ska veta det. Dels för att man känner sig jävligt stolt och vill skryta lite grann och dels för att man vill ha en klapp på axeln. Många finner sig till rätta att använda gymlokalens spegel eller möjligtvis omklädningsrummets spegel för att knäppa ett foto på sig själva, iförd träningskläder såklart. Innan träningen också. Man kan ju inte vara snygg och svettig på en och samma gång. Skitsamma, än så länge är jag med. Man drar en pose, vill visa sin nya träningstopp och gärna lite maskiner i bakgrunden. Man står på marken och har inget annat att fokusera på än sin egen snygghet. Smidigt och enkelt. Men det senaste är att ta bild på sin nederdel när man är in action så att säga. Typ när man springer på löpbandet eller rullar runt på crosstrainern eller trampar på cykeln. Ni fattar! Men då är det bara en mening som ploppar upp i mitt huvud. What the fuck? När jag tränar går jag in i en bubbla, allt runtom existerar inte och jag fokuserar bara på det jag gör. Tid, längd och tempo. Hur i helvete kan man ens tänka tanken att dra upp telefonen i det läget? Och innan eller efter funkar ju inte heller. Kommer man till gymmet vill man ju börja så fort som möjligt för att få det gjort liksom. Och det kanske ser lite tokigt ut om det första man gör är ta en bild. Sen har väl inte mätarn kommit upp i mer än 20 meter och det känns väl inte heller så duktigt. Och efter borde man ju vara så slut att man rullar ut och då borde man inte heller ha en tanke på att "just fan, en träningsbild till bloggen". Haha man behöver inte ha bildbevis på allt och jag tror att jag skulle glo rätt rejält om någon bredvid mig la vattenflaskan perfekt, började lite mjukt och sen tog en bild. Eller bara ställde sig på löpbandet för att använda spegeln framför som ett hjälpmedel till bilden. Nej, jag hänger tydligen inte alls med i svängarna. Nu ska bitterfittan ta sig en kopp kaffe och ladda inför desperate housewives. Ett gott tips till er alla därute.

Denna tisdag behövdes inte min insats på posteliposten så jag ska upp till farmor & farfar istället. Torka fönster och kanske baka en och annan kaka (det rimmar). För att väga upp detta oerhört tråkiga inlägg slänger jag upp två bilder som i alla fall får mig att dra på mungiporna.

Hade match idag mot Film på ett blåsigt gärde i Askarbäck. Vi gjorde fyra mål, de gjorde ett. Sen kom deras forward, som visserligen var offside, i ett friläge mot vår målis. Därefter låg hon på backen med ett brutet smalben. Stackars jänta. Ambulanshelikoptern fick komma till och med. Så kan det gå helt enkelt.

Folk förändras hela tiden men det känns som om jag fortfarande springer i samma spår. Det läskiga är att jag inte kan avgöra vilket som är värst.

Efter allt hetsgoffande igår samt tjugo kilo godis och en och annan alkoholhaltig dryck var jag ute och rörde på fläsket, en aning ångestfyllt, i nittio minuter idag. Som grädden på moset klev jag i hästskit och vrickade foten. Frågan är ju hur fan man lyckas?

Tänk vad bra det är när ett par alldeles för stora zebraskor kan komma till en så oändligt bra användning. Mums!

Idag svängde man förbi Gränby igen med bröderna Persson. Införskaffade mig ett par fotbollsskor, en tröja och en massa påskpresenter åt hela familjen. Jag är en riktigt fin människa!

Igår spårade vår filmkväll med att Herman bunkrade upp kylskåpet med öl och Emil drog fram en flaska portvin. Nej det är inget skämt, portvin var ordet. Efter några timmar dog vi av skräck när vi kollade på Paranormal Activity (seriöst, efter första gången jag såg den kunde jag knappt sova på över två månader) och spydde när vi såg Jackass. Sjukaste jag sett. Mamma mia!

Igår hamnade man på biosalongen igen. Oscar kom hem till mig i brist på något att göra. Stackars pojkvaskern, han var ledig från jobbet en dag denna vecka och var redan uttråkad. Ja, nä, ska vi gå på bio då? Och vips satt man där med massa skojiga typer. Ingen nämnd, ingen glömd (Sanna, Orre, Linus, Linda, Linn). Jag skämde ut mig igen för ovanlighetens skull när jag såg att Ice age 4 hade premiär den 4 och skrek förbryllat ut varför vi inte gick på den eftersom det var ju idag!!! "Men Sara, det står ju fjärde juli..."

Såg ju i all min förskräckelse att jag glömt bort att lägga upp ett litet inlägg om Marsiparr. Det var ju så att hon fyllde 18 i helgen. Ja må hon leva och hela den baletten. Grattis i efterskott min vän. Bättre sent än aldrig tycker jag är en väldigt vettig klyscha. Hurra hurra hurra!

Nedan kommer min present som jag målade på jäntan. Jodå, den blev till under en rad svordomar kan jag säga. Men Linus tyckte ju att den var mer lik Malin så där har du ju en julklapp kirrad Marre..

Två bilder som tillsammans beskriver gårdagen rätt bra. Den första visar hur jag vinglade mig igenom kvällen samt smärtan i mitt knä idag. Den andra får stå för trevligt sällskap och för för många drinkar!

Denna dag erbjuder just nu en hint av lite sändagsångest som botas med ipren, hinkvis med kaffe och lite goff som man bara måste ha en dag dom denna. Allt detta toppas med några blaskiga kärleksfilmer i en position i soffan som kan likna en utslagen gnu. Härliga söndag.