Idag har jag känt mig som den stackars uttorkade lilla basilikaplantan som står på våran altan (som jag för övrigt hade till uppgift att vattna en gång om dagen denna vecka men ojdå, jag glömde visst det). Bladen bara hängde ner för krukkanten och den skrek efter vatten. Fast jag antar att spykänslan och den djävulska pannknacken inte var något som bekymrade basilikan.. Aja, efter att den fått en hel kanna vatten och jag fått i mig två resorb och en flottig kebabpizza så blev man ju som människa igen. Eller ja, nästan. Med detta sagt så antar jag att ni förstått att lagfesten igår med kanske världens roligaste lag var helt lyckad. Detaljer som att man missade sista bussen hem, fick ett tomt bankkonto och att man vaknade upp med kläderna man haft på sig kvällen innan. Ja det, det lämnar vi till en annan gång.

Var hos frissan idag och hon klippte av allt mitt hår. Jag menar, det är jättekort nu. På riktigt! Och chefen har frågat om jag vill jobba i höst och visst vill jag det. Dock så undrar jag om det verkligen är en sån bra idé med tanke på att jag redan pajat tre bilar och nästan kört över en hund. Undra om posten har nån superförsäkring som gör att det är okej att köra över djur som springer över vägarna. Jag menar, vi har ju viktiga brev att dela ut. Mwaha!

Hallå alla kära läsare ute i den stora vida världen. Okej, jag vet att "alla" var lite överdrivet med tanke på det fåtal personer som orkar klicka sig in på denna sida varje dag. Och ja, "stora vida världen" var väl kanske inte heller rätt skrivet. Jag antar att ingen som läser min blogg är bosatt utanför detta lands gränser. Knappt utanför Uppsala fan! Jaja, tvättmaskinen är snart klar, matlådan står i kylskåpet, jag är nyduschad och trött som en gris. Jag lever väl inte det roligaste livet nu i veckorna med tanke på att jobbet suger ut varenda liten gnutta pigghet i en. Och på helgerna dricker jag vin. Nu på lördag är det lagfest och jag är taggad till tårna. Oj vad roligt det ska bli! Hej på er och ha tålamod. Man vet aldrig när jag dyker upp igen.

Ja, jag hade ju som sagt lite trasor och dojjor att visa upp från Londis. Jihaa, applåder!!



















Sådärja, det var väl allt. Eller nej det var det ju inte, nu ljög jag. Fick med mig ett par flip-flops, ett till linne, lite trosor (som jag kände att nej, jag lägger inte ut de här) och lite presenter till mina kära familjemedlemmar som inte följde med på resan också. Men min kamera dog och vägrade återuppstå igen så ni får nöja er med dessa bilder helt enkelt. Och jag måste bara säga att jag älskar den blåa jeansvästen. OJ vad snygg den är! Snacka om "back to the 90's".  Och jag måste också ännu en gång meddela att allt detta inte gick på ett öre mer än 900 riksdaler. Det är ju sinnessjukt! Jag älskar London helt enkelt. Så är det bara.

Även då jag är bakis som en gnu och trött som fan så ska jag faktiskt ta och köra en liten städ genom hela huset. Jag tål inte när det är skitigt. A man's got to do what a man's got to do!
Ha en trevlig dag. Nämen gud vad töntigt det där lät. Aja, man får vara lite trevlig ibland, det gör ju ingenting!

Med ett glas vin i handen och en utsökt middag à la Sara så ska jag snart förflytta mitt fläsk några kilometer bort, nämligen till kusen Orreborre. Där ska jag träffa mina vapendragare för ännu mer vin och en massa snack. Herre gud, jag har inte träffat allihopa på massvis med dagar känns det som. Men först måste jag duscha. Jag sitter ju här och svettas. Gud så äckligt.

Nämen oj, här var det lika dött som blodcirkulationen i mina fingrar är just nu. Hehe, London var perfekt och jag shoppade som en galning men det var så billigt så jag nästan tjänade pengar bara av att gå in i butikerna. Jo, det är sant. Jag gjorde bara av med 900 riksdaler. Och då köpte jag 3 par skor, underkläder och tonvis med läckra tröjor. Japp, vad sa ni nu då? Fast det hände en hel del sjuka grejor på trippen också. En tant fastnade i tunnelbanetåget (hon stog innanför tåget, typiskt att väskan hennes stog utanför när dörrarna slogs igen), brandlarmet på hotellet gick igång kl 8 på lördagmorgonen så vi fick kasta oss upp ur sängarna och springa ut i det iskalla regnet. Jag och Helena hade endast våra pass och pengarna i tankarna så vi kastade oss på den där lilla boxen och tog ut allt det. Johan däremot klädde på sig sin nya Liverpool-matchtröja och shorts (det var ju det viktigaste han kunde komma på). Helena bråkade med städerskan (hon försökte förklara att städerskan inte behövde dammsuga vårat rum men städerskan tog det mer som kritik än som mindre jobb. Något spänd stämning när vi mötte henne i korridorerna sen), jag hittade ett par Zebra-boots som jag inte köpte utan tänkte att "jamen vi går ju tillbaka sen och då kan jag köpta dem". Dessvärre hittade vi inte tillbaka till affären igen.... Och sist men inte minst så höll vi på att missa vårat plan hem men vad gör det om hundra år?

Nej, nu ska jag krångla i mig joggingbrallorna och sätta på mig springdojjorna för en liten runda på några kilometer. Och glöm för bövelen inte knäskyddet Sara, nej hujedamej!

Ja, här sitter jag nu i en bil strax efter klockan 5 på morgonen, i färdriktning mot Arlanda för att vidare ta mig mot London. Jag, Pappa, Helena & Johan. Jag sitter här i bilen och är tacksam för att jag får följa med. Jag tittar på pappa och tänker att han är en riktig kämpe. Han har inte haft det lätt men ändå sitter vi nu där vi sitter. På väg till ett plan som står och väntar på oss. Ja, han är nog den största kämparen jag känner!

Hur fan kommer det sig att så fort man tittar på en bulle så sätter sig 4 extra kilo på arslet? Bara så där. Ja bara man tänker på bullfan så känner man hur magen bara sväller upp. Fyfan för er naturligt smala människor. Jag är så djävulskt avundsjuk på er! Det är inte så att jag avundas er i hur ni kan svulla i godis och kakor, för det är inget för mig. Men eftersom man aldrig äter onyttigt (okej okej, jag vet att jag dras till chips efter några glas vin) utan alltid tänker på vad man stoppar i sig, och ändå ser man ut som man gör? Varför blev min förbränning tvungen att gå på halvfart för? Why God, WHY??

Nej, nu ska jag lyfta arslet från soffan och ta mig till Björklinge för lite vollyboll. Hej på er!

Hjärtliga gratulationer till lilla Sannapanna som blir hela 19 jordsnurr idag. Det firar vi med en fin bild. Ja det gör vi!

Med två blåsor i käften och lite alltför långt hår har jag lyckats ta mig igenom denna helg med en semesterfest i Åkerlänna, vinkväll hemma hos mig med några trevliga prickar, lite bad i en rosa "Hello Kitty"-pool och en sväng förbi IKEA. Supertrevlig säger jag men vad är det egentligen med hälsokällan i bergslagen?

Fyfan vad jag stör mig på folk som ska påpeka sånna djävulskt onödiga saker. Som t.ex. "du är sen idag". Tror människan som står och påpekar det att man inte har någon tidsuppfattning alls? JAG VET att jag är sen. Ser du inte att jag är stressad så flytta på dig nån gång så jag kommer förbi och fram?! Eller när folk kommenterar "du har en finne på hakan". Jahaaaa är det det som bultar och har sig på hakan när jag pratar. Och gör ont som fan när man råkar komma åt'an. Nej den hade jag ju inte märkt. Tack för upplyningen!

Satt och kollade igenom lite resor när mina ögon fastnade för denna symbol. "Gay Friendly". Vafan? Måste ett hotell vara stämlat med att "ja här accepterar vi alla sorters människor, oavsett vilket kön man ligger med". Ska det inte vara så på alla hotell man besöker? Att alla människor är välkommna? Eller ska två män som inte är på ett "Gay Friendly"-märkt hotell få mördande blickar av personalen? Ja ni hör ju hur tokigt det låter.

Det finns här i världen en stor men ändå mycket vardaglig hemlighet. Alla människor har del i den, alla känner till den, men mycket få tänker någonsin på den. De flesta accepterar den bara och undrar aldrig över den. Denna hemlighet är tiden.

Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för alla människor vet att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom också kan rusa iväg som bara ett ögonblick - allt efter vad man upplever under den där timmen.

Tid är liv och livet bor i hjärtat. Och för att få hjärtat att komma ihåg så måste man samla på sig minnen. Jag gör det i form av fotografier. För mig är det viktigt att kunna kolla tillbaka och minnas. För minnena är allt vi har och dina minnen är det enda som ingen annan någonsin kan ta ifrån dig.

I morgon börjar jag jobba och jag är fan taggad. På riktigt!

Ibland så blir man ju rätt nöjd över sig själv!

Med frulle i magen och världens största knäskydd på ska jag nu bege mig ut på en liten gå-slash-springtur. Resten av dagen har jag inget alls på schemat förutom runt 21-snåret då jag antagligen kommer befinna mig i en lägenhet på Egilsgatan med ett glas vin i handen. Det är lördag, jag är glad och jag har verkligen ingentingalls att gnälla över! Förutom att jag ännu en gång drabbats av frisyrångest men vad gör det om hundra år? Hej på er.

Sofia och jag svängde ner på stan i går och vi fick en massa bra saker uträttat. Jag hämtade skoldatorn, vi kollade Asien/Australienresor och Sofia köpte en ny teflon. En precis likadan som mig. Phonesfriends typ. Försäljaren undrade vad vi gick på när vi flamsade runt i telefonbutiken. Undra hur det kommer sig att nästan varje främling vi möter frågar om vi rökt på? Jaja, vet inte om stackarn tyckte synd om oss men Sofia fick ett billigare abonemang, extra hörlurar, skärmskydd, virusskydd och en extra mobil. Till och med jag fick ett skärmskydd för dryga hundralappen. Stackars krakar tänkte väl han medans vi hoppade runt och tjöt av glädje.