Idag har jag lekt med min kära kusin. Vi var så finurliga att vi satte oss på varsin cykel och trampade iväg till Björklinge för att spendera dagen på stranden. Men självklart ska det komma upp något jävligt på vägen. För det första fick Linnéa punka på sin cykel så vi var tvugna att vända och gå hem till mig för att leta upp en ny. När vi sedan för andra gången styr mot Björklinge känner vi hur våra magar ropar efter mat. Mot Hemköp!! Och varmt så ända inni helvete. Tramp tramp. Pust pust. När vi väl är inne på Hemköp har vi ingen aning om vad vi ska köpa. Något enkelt att ha på stranden? Tiden går, vi köper en halv melon, fråga inte hur fan vi skulle kunna dela den, lite skedar, keso och vatten. Nu, mot stranden. Tiden går. Linnéa kommer inte över vägen med cykeln. Aj aj aj. Nu, ingen bil höger, ingen bil vänster, spring utav bara fan Linnéa! Svetten rinner. Hon chansar, kommer över, mot badet, please! Parkerar cykeln, smyger oss bort till en plats där det inte är så mycket folk. Dukar upp vår fina lunch, av med kläderna, fram me bikinin och veckorevyn. Så dääär. Problemet nu var bara att solfan gick i moln. Kalla vindar. Brrrr. Gåshud.

Två timmar går, solen är fortfarande i moln, lite bada hann vi med, men det var så jävla kallt att man frös arslet av sig. Hem igen, äta mat, klippa gräsmattan och kolla på Benjamin Buttons otroliga liv. Tre timmar senare. Fan vad det bränner på ryggen. Och på axlarna. Och i pannan. Klart som fan att man är helt röd eftersom man inte smort in sig när vi cyklade. Smart drag Sara, smart drag. Så ja, nu sitter man här, röd som en kräfta, trött som en gris och varm som en get. Sköööööönt.

Drygt med långt inlägg, ja det är det men det skiter jag i.

Nej, nu drar jag.
Ciiioo


Finfina vänner har man, ja'a det har man