Idag så var jag och några vänner i Björklinge och badade. Vi åkte till våran gamla badplats och en massa minnen kom tillbaka. Minnen från den tiden, den jobbiga tiden, den glada tiden. Sanna undrade varför jag aldrig trivts på nått ställe som vi har bott på. Jag antar att de dåliga minnena vinner med hästlängder över de bra minnena. Men det sa jag ju inte då såklart utan skrattade bara bort det. Men varför säger jag som det är nu? Jo för det är så mycket lättare att skriva till en tom datorskärm än att titta in i två undrande ögon som egentligen bara vill väl.