Hur kommer det sig att varenda jävla kväll innan man ska gå och lägga sig tvingas man att stå upp i sängen, med en ihoprullad tidning, stå helt stilla och lyssna vart de små äckliga myggen är. Där. PANG. Nu satt den fint klistrad på väggen. Man står som om man är ute på jakt och det gäller liv och död. Lyssna, titta, PANG. Där fick ja en jävel till. Typiskt att den var precis nysmockad av rött blod så märkena på väggen blir ännu finare. Och precis när man slått sig ner igen, lagt sig bekvämt, har rättat till täcket och man ska precis börja läsa sin goda bok. Då hör man det där jävla ljudet igen. Fram med tidningen, upp och speja. Fyfan för mygg säger jag...