Var på blodcentralen igår och delade med mig av 4,5 dl blod. Det kändes bra och jag var nöjd med mig själv att jag pallrat mig dit. Sjuksöterskan var också väldigt trevlig och hon sa att jag var en hjälte. Det roliga är att jag kände mig nästa som en hjälte också. Tills jag fick reda på att endast 3 % av Sveriges befolkning är blodgivare. Det är illa. När man kan göra en sån enkel sak som räddar liv. Nej då skyller man ifrån sig att man är rädd för nålar eller att man har så små ådror så de kan inte sticka en och så vidare och så vidare. Ja, men tänk om det hade varit din bror eller din mamma som hade legat där i sjukhussängen. I desperat behov av blod men det är så trångsynta människor i denna värld som hellre hittar på dumma bortförklaringar än räddar liv. Jag blir helt stum.