Ibland kan tanken slå mig att vi människor vill att allt ska se så jäkla perfekt ut hela tiden. Allt ska vara så himla underbart och vackert tamefan jämt. Ett exempel är väl när man knäppt kort på sina läxor, gärna en kopp svart kaffe i hörnet och något gott att mumsa på, möjligtvis en chokladkaka. Marabou kanske? Man lägger upp bilden på nån social hemsida och så formulerar man sig som att man är så glad över att få kasta sig in i fysikens lagar och man är så lyckligt lottad över att man har ett helt berg av plugg över sig. Varför? Jag fattar inte grejen av att allt måste se så idylliskt ut hela tiden? Varför inte bara skrika ut att man hatar sitt fanskap till lärare som inte fattar ett piss av att man har ett liv utanför skolan? För det är ju så man känner egentligen. Hade man tyckt att läxan varit så superfantastisk som man vill framställe det som så hade man väl ändå inte lagt böckerna i en perfekt, symetrisk hög, gjort nybryggt kaffe som man placerat i en härlig vinkel, lagt chokladen mitt i uppslaget och tagit hundra bilder i olika vinklar och färger. Ja, man måste ju redigera bilderna lite också. Då hade man väl suttit där och pluggat, övat, förhört sig själv. Inte tagit fram kameran och börjat lekt fotograf. Fyfan, jag vet att jag är störd men jag kan inte hjälpa det. Nån gång måste man faktiskt inse att tillvaron inte är helt perfekt. Går man bara och låtsas hela tiden så kommer det skita sig inom en snar framtid. Men eeh ja, lycka till då hörni!