Den här veckan har varit allt annat än ohändelserik. Ja jag sa ohändelserik. En ytterst traumatisk händelse skedde under en helt vanlig dag på jobbet. Jag hade grabbat åt mig en bunt post för att dela ut i ett stort, men dock mindre grasiöst, höghus. Utanför dörren står en tant med en burk i handen. Som från ingenstans kommer en sån oerhört vidrig stank och verkligen örfilar mig så groteskt hår i ansiktet. Då ser jag det. Hon står med en halvöppen surströmmingsburk och bönar och ber om att någon ska hjälpa henne att öppna det sist. Hela hon är dränkt i surströmmingsspad, hissen och trappen lika så. Jag kan garantera att jag inte varit med om något värre. Höll ju fan på att spy ner hela mig själv, henne, posten och trapphuset. Så alla mina hemska bilresor då morsan lagt av en rutten brakskit är som ett piss i havet jämfört med denna stank. Snacka om men för livet!