När jag satt en dag och läste min tidning så fick jag mig en liten tankeställare när jag läste ett reportage om tjejtyper du alltför ofta ser på film, men som du aldrig kommer att träffa i verkligheten. Ni vet den här lite "fula" tjejen som spelas av en i verkligheten jättesnygg skådis och självklart bär hon glasögon i första halvan av filmen. Det är väl ett måste om man är just "ful"? När det kommer till det momentet där hon tar av sig brillorna (hon får gärna gå nerför en trappa där killen hon gillar står och väntar) hamnar alla män i ett slags chocktillstånd och frågor som "nämen va, är det verkligen du?" slinter ur deras munnar. Utseendefixerade eller? Själv har jag också haft glasögon i typ hela mitt liv, och okej det är skillnad på film och verklighet, men när jag minsann tog av mig dem såg jag inte en enda jäkel som sprang fram till mig på skolgården och frågade vart jag hade varit i deras liv. Bara en liten tanke liksom.